Idag fick min verklighetsbild sej en törn. I drygt sju år har vi bott  i huset utan att veta att det finns en BASTU till invånarnas förfogande. Bastun är gömd bakom en anonym grå dörr i källaren dit inga nycklar passar, och ingen har kommit sej för att berätta att den existerar. Under alla dessa år, i synnerhet efter  -25 graders utedagar med hårdpinande vindar, har jag betraktat vårt sittbadkar och bara drömt om att kunna ta ett stekhett bastubad. Ni kan tänka er att upptäckten och den påföljande provturen blev dagens lyckorus!

Idag märkte jag att jag av misstag slängt ett ytterst viktigt brev med resten av soporna. Klättrade med möda in i sopcontainern på gården (jag fick ta hjälp av en pall för att komma in i containern, så jobbigt), och hittade som tur brevet.  Skulle sedan posta brevet på nytt och då höll det igen på att slinka ner i en roskis. Och jag har inte alls fått för mycket sol idag.

Imorgon fortsätter ryggsäckslivet mot varmare breddgrader, nämligen Italien. Denna gång skall vi resa så billigt som möjligt, budgeten ligger på hela sju euro per dag. Kan det lyckas tror ni? Tills dess bjuder jag på bilder från Cinque Terre där vi troligtvis kommer att röra oss, det vill säga om vi lyckas ta oss så långt..spännande.

Bildlänk

Tillbaka från den mest extrema upplevelsen jag varit med om; the keikka. Drygt två timmar sömn per natt under en vecka, (trodde aldrig jag skulle tuppa av på en cykel), minimala mängder mat, (inte trodde jag heller att jag ivrigt skulle stoppa tappade russin från marken i munnen), litervis med svett, enstaka tårar och så förstås mycket glädje. Detta går inte att beskriva, måste helt enkelt upplevas. Om ni är lite nyfikna kan ni gå in och kolla här, dagens tidning sid.14-15.

Om dryga sex timmar skall jag sitta på en cykel. Cykla så in i det gröna (skogen) i en vecka med  lite mat ( tonfisk och nudlar), mycket svett och ingen sömn. Till på köpet blir det kanske lite paddling och vandring och ingen kontakt med omvärlden. Mer vet jag inte och ingen annan heller än så länge. Man kan ju fråga sej vad sjutton man håller på med egentligen.. Återkommer då jag är tillbaka i civilisationen igen.

..nämligen att lägga ut lite bilder på mat.



Den här oerhört mäktiga påskbrunchen blev jag bjuden på hos några vänner.



Åt gjorde man som om man satt på bordsbuffén på Sverigebåtarna. Fint ordnat kära vänner!



MERA mat.



Min gode vän Clara var ett trevligt återseende! Vi brukar alltid sitta och känna oss gamla tillsammans; småmysa över nykläckt skvaller och reseincidenter från förr.

Idag tog jag sedvanligt tåget upp till Karleby efter en lång vistelse i storstaden. Den här gången med mindre packning (bara en 75 liters rinkka), och en cykel. Dessvärre höll jag på att missa tåget eftersom däcken på cykeln var opumpade. Efter ett antal försök att pumpa upp däcken hemma (med märkvärdiga pumpar) begav jag mej till cykelaffären.Vänligt och snällt pumpades däcken (gratis) och sedan rusade jag till tåget. Fasiken, man skulle ju bokat cykelplats innan och betalat. Voj voj.Tromar cykeln in bland andras väskor på tåget. Förklarar vänligt åt konduktören att jag inte visste att man skulle boka innan och om han möjligtvis kan skicka räkning (hade inga kontanter på mej ..)Så stod jag där och såg så ynklig ut som möjligt. Konduktören var hur vänlig som helst och tyckte att jag kunde betala cykelavgiften när jag väl varframme och att  det inte var så farligt ifall cykeln stod där den stod (mitt i gången..) Oj jestas att man blir glad av en gnutta vänlighet en dag som denna- det kallar jag service!

Denna vecka har vi, (hör och häpna!) bott INOMHUS på skolan och planerat kundprojekt.
Idag har det varit en ytterst hektisk dag- först prövade vi backklättring i solskenet och sedan åkte jag till Karleby för att äta burgare och gå på loppis.Det var en utmaning att både stapla backar och åka in till Karleby. På väg in till Karleby pratade busschauffören med mej och jag nickade bara som svar, log och mumlade ett töntigt "ja, jo", ärligt talat, det är minsann inte lätt att förstå Krombi-dialekt, men han verkade ändå hur nöjd som helst över att ha någon att prata med. Hoppas jag inte svarade fel på allt han berättade.



Vi byggde femton stycken backar. Rekordet hos en annan klass är trettio, men vi skyllde på att repet vi satte fast i inte var tillräckligt högt för så många backar.





Jag & lutande tornet i krombi!

Fem bra och mindre bra saker med vinterfriluftsliv:

1.    Du andas in skön och frisk fjälluft (inget storstadsdamm här inte)
2.    Du får vara riktigt skitig utan att någon störs av det.
3.    Vinter friluftsliv ger ett enkelt och mindre komplicerat liv.
4.    Du får uppleva växlande väder på riktigt nära håll.
5.    Du hör inga störande ljud.

1.    Tältkompisar som bidrar med rutten bananlukt i tältet .
2.    Toapapper som flyger iväg från din hand och eventuellt träffar någon i  ansiktet  
       och när du väl ska täppa till allt får du bajs på skidorna.
3.    En hel kväll kan gå åt till att koka vatten och när du väl är klar välter hela vatten- 
       kastrullen ut över snön.
4.    Kläderna som var blöta dagen innan står nu fint upp av sej själva som statyer.
5.    Du är rädd för att det är någon järv som krafsar sej in i tältet och letar efter 
       godsaker när det i själva verket är vinden som hörs mot tältduken.

Lägger upp lite mer bilder imorgon om vad jag sysslat med de senaste månaderna!

I fredags tog vinter friluftslivet ett plötsligt slut då jag tog tåget till civilisationen och storstaden Åbo. Blev nästan lite skraj över alla människor, trafik och stress. Dags att slå om hjärnan. Men väl framme kändes det hur trevligt som helst att hälsa på min kära kusin och hans sambo. Dessutom gick jag på Vintage Puppys spelning- killarna känns nu mer avslappnade och svettiga på scen och man ser att de verkligen ger hundratio procent. En lyckad spelning helt enkelt.
Ryggsäcklivet fortsatte till huvudstaden där snön nästan helt smält bort och de härliga vårdofterna från gatorna började fylla mina näsborrar. .



Vanligt tidsfördriv under tågresorna..



Den alltid så glada Raili hängde med på keikkan. (Beklagar om bilderna är suddiga)